Lek, språk och identitet är nära sammanflätade. Leken startar på skötbordet och pågår livet ut för den fortsatt goda utvecklingen. En förutsättning för att identiteten skall växa fram är att ett Jag möter Den Andre, det vill säga ett Du. Genom speglingar som går åt båda håll sker en utveckling av ett Mig där både sändare och mottagare utvecklas i ett samspel. Vi måste vara Andra för att bli oss själva.
Språket som stimuleras genom läsning, samvaro och kommunikation, är inte bara avgörande för att upprätthålla ett demokratiskt samhälle. Språkets koppling till lek livet ut går genom ordlekar, ordvitsar, rim, som väcker lustkänslor. Språkets betydelse handlar också om att få och sedan utveckla förmågan att tänka och formulera sig och att utveckla sin identitet. Det behövs för att koppla ihop känslor med ord, utveckla sin sociala förmåga, kunna tolka, omformulera sin verklighet och miljö. Författaren berättar om hur det lilla barnet förmår tillägnar sig innebörden av ordet ”älska” och att uttrycka denna känsla för sin mamma inför ett avsked när barnet skall besöka sin pappa, som har en annan adress. Boken går på djupet med socialpsykologen G. H. Meads identitetspsykologi och olika utvecklingspsykologers och filosofers teorier samt nutida forskares syn på lek och lärande, kopplat till läroplanen för förskolan. Vi får ta del av varierade synsätt i ett analytiskt resonemang. Personliga egna berättelser belyser och tydliggör invecklade teorier på ett levande, begripligt sätt.
Kungsvägen till psykisk utveckling är lek och språklig förmåga. På förskolan kan båda blomstra! Eftersom identiteten växer fram genom andras reaktioner och återspeglingar av barnets eget handlande kan förskolan erbjuda rika tillfällen till upplevelser av många varierade samspel, betydligt rikare än i en snävare krets på hemmaplan. Den mest grundläggande upplevelsen av att vara människa får vi just genom att befinna oss i spontana relationer till andra.
Föreningen Lekarbetspedagogik 